student-kris?

Min födelsedag är över. Jag har nu varit 19år i en hel timme, nästan. Och ja, ska jag svara på hur det känns? Det känns inte som 18 och det känns inte som 19. Det känns bara sorligt. REDAN nu har jag lite svårt för min födelsedag. Man blir äldre, tiden tickar förbi en så snabbt. Ibland får jag be mig själv att stanna upp och titta på allting som åker förbi en. Sakta men säkert så är det nu studentlivet börjar ta form men istället för att jag känner det så så känner jag att det glider ifrån, att jag missar allt det roliga och blir bara äldre. Hur kan en nybliven nitton åring tänka så? Mer än hälften av livet återstå. Finns det något som kallas 19års kris eller kanske student-kris? Eller är jag helt enkelt bara väldigt idiotiskt och sorlig som tänker så?