måndag 19 november 2007

and then?

Vadfan gör man när man kommer på att det man läser nu inte är det man egentligen vill göra? Då menar jag tre år försent. Vad gör man liksom!? Det är en mycet bra erfarenhet och kommer vara ett stort plus i kanten om jag ska söka in på något annat efter gymnasiumet. Och så som der ser ut nu....och känns, så kommer jag att söka in på något annat. Det får vara jobbigt och obekvämt. Mitt mål efter studenten är att verkligen hitta ett jobb som man inte känner sig tvingad att gå till.

Och hur många sådana jobb finns det? Nästan hälften..eller mer (jag gissar här, men går på känslan eller också utav vad jag har hört mest) än hälften av sveriges befolkning ogillar säkerligen sitt jobb. Jag vill inte gå till ett jobb och göra samma sak varje dag. Enformigt är inte min grej. Det måste hända något, nu, snabbt...som fan! Att bara sitta där och glo ger mig nada, finito. Det finns jobb man vill gå till och jobb som man kan älska. Det är ett jobb som man strävar efter. problemet är bara att det tar år innan man hittar det som man känner för. Det kommer det i alla fall göra för min del har jag en känsla av, just för att jag tröttnar snabbt ...men bara om det är enformigt och no-action.

Det finns faktiskt en hel del unga idag som redan hittat det dom vill hålla på med under ett bra tag, vem vet, kanske resten av livet. men de unga är det få om känns det som. Jag känner mig inte ensam när jag känner att jag blir trött snabbt på det mesta. Grejen är att man faktiskt märker väldigt snabbt om jobbet är något för dig eller inte. En del unga idag har haft turen och kännt av deras lycko jobb i tidig ålder, medans en del hittar sitt dröm jobb när hälften av livet har gått. Är det värt att leta efter SITT jobb under en lång period? Ibland undrar jag. Människanidag är rätt så ovan vid att det ska vara obekvämt och besvärligt, och resan till att hitta sitt jobb kan vara obekväm och besvärlig, mest besvärlig för många hinder kommer säkerligen upp. Är man inne för att hitta sitt jobb, så låter man hinderna bara komma.

Jag undrar om jag är så pass stark.

Inga kommentarer: