Det kallas för riktig glädje

Kom nyss hem från en väldigt lyckad hemma-fredag. Satt hos en vän och kolla lite filmer på youtube. Vi kolla på när människor blir skrämmda. Hur deras uttryck ser ut och hur dom låter. Vi skratta. Visas deras ansiktuttryck i slowmotin så skrattar vi extra högt. Börja dom gråta eller kissa på sig så så skrattar vi ihjäl oss. Vi skrattar tills vi ligger på golvet. Hur kan man tycka att det är kul när någon annan blir skrämd egentligen? Jag menar, jag själv som blir rädd för minsta lilla sak, även på dagtid ska egentligen inte sitta och skratta. Fast andras rädsla är min glädje. Eller hur säger man?