Att jobba på nydala är helt okej. Jobbet är helt okej. Jag menar, man kan inte klaga på ett jobb som ger en pengar. Lönen går alltid att diskutera upp, det krävs bara att vara i ett par stadiga skor. Men ibland undrar man ska börja ta betalt för den jävla miljön man jobbar i. När jag nämner Nydala malmö så nämner jag även brott. Nydala och brått är ett tillsammans. Brott är inget utan Nydala och Nydala är inget utan brott. När vi springer runt eller åker bilar så ser vi så mycket skit överallt, som vi numer inte tänker på eller tycker det är något märkvärdigt. Det har blivit en del av jobbets syn. Att se på konstiga ungdomar som sitter på söndriga bänkar och halsar i sig öl efter öl. Eller att dom sitter i en trappa och har sitt vardagliga ungdomsmöte med varandra för dom har tydligen ingenstans att ta vägen. Ingen av dom har något hem. vad vet jag. Varför sitta i en trappa? Skumt folk försöker ta sig in i jobb lokalen. Skumt folk sitter utanför jobb lokalen. Skumt folk tittar på jobb bilen sm en levande diamant, för tydligen har inte nydalafolket sett en hel bil förr och nog inte en som skiner så pass mycket. I början var allt läskigt, man var inte van vid något från denna miljön. Kom där en polisbil i 120 på en 50 väg så blev man i chocktillstånd. Kom det både ambulans och polisbilar samtidigt så blev man nästan rädd. Nu har jag upptäckt att det är något man vänjer sig vid. Det är en del av det vardagliga på nydala. Det är vardagsmat. Och det har börjat bli det för mig med. Idag såg jag fyra polisbilar, på olika tider under mitt jobbpass. Jag har sett värre, men inte brydde jag mig eller undra vad det kunde vara. Den enda tanken som for igenom mig var "Nydala!"

MKB har också en väldigt trevlig skylt när man träder in i Nydala "Vi ger dig säkerhet och trygghet". Det är då jag kan börja undra vad för säkerhet och trygghet erbjuds det? Fixa trapplampan? Sätta upp lappar om att tvättstugan ska städas? Byta lås efter ett inbrott? För då kan jag säga att det är inte säkerhet eller trygghet för någon. Inte ens ordentliga lampor sätts upp. Det har redan inträffat våldsamma händelser inom mitt jobb, och jag tror inte det är första och sista gången heller. För Nydala blir bara värre och värre. Det går att tjuvkoppla en bil mitt på ljusa dagen, testa själv!

Detta är annledningen till att jag inte ska googla när jag är sjukt trött. För mycket skit i huvudet..

Jag hade så mycket för en stund sen att bara dela med mig. Men jag är för jäkla trött och för jäkla nödig för att ens skriva.

Godnatt!

Det blev Arn - Riket vid vägens slut, på bio igår. Arn - tempelriddaren var christoffers och min första film på bio, sjukt sjukt sjukt tråkig. Den var en av de sämsta filmerna vi sett. Vi såg lite krig i Trailern och ja det var det vi ville ha, ustället fick vi 2 min krig och en jäkla massa kärlek. Vi båda satt nog med röda kinder. Men så kom denna filmen och ja vi båda kände för skojs skull att vi ska se den. Det är ett måste, nästan. Vi var inte speciellt oroliga för om den skulle vara bra eller dålig. Jag hade inte blivit förvånad om det inte alls fanns en liten skvätt krig i den. Jag hade inte höga förväntingar...

När jag går ut biosalongen så går jag ut med en film som träffat rakt i hjärtat. Det var mycket blandade känslor och konstigt nog skratta man mer än en gång. Det var mer krig och kärlek, även om Arn själv kämpa för frihet, så var det mer krig än vad man förvänta sig. Jag fick se en film så som den ska vara, blandad med känslor! Det är så jag gillar dom som bäst. och inte trodde jag att denna film skulle vara en av dem.

Är man besviken på ettan så kan jag förstå att man inte vill satsa på tvåan, men gör det. Se den. För den är bra. Att säga något annat vore ren idioti.

Det kan bara bli bättre. Idag blir det mycket Christoffer med en droppe bio!

Magen vänder sig ut och in, tankarna for runt och runt. Vad ska man göra? Man suckar och vrider sig, tar sig för magen och suckar ut ännu mer. Man mår nästan illa av alla känslorna som for upp och ner. Detta är något nytt. Magen är hård och orolig. Inte alls som förr. Jag har gjort något fel, det inser jag efter man lägger på. Jag har inte gjort rätt i denna situationen även om jag inte mena något illa. verkligen inte, tvärtom, jag försökte bara rädda den. Jag skulle tänkt om en gång till.
Magen vrider sig mer och man känner hur slem och snor samlas i halsen samtidigt som man måste torka sig under ögonen, helt automatiskt har det kommit. Efter mycket om och men somnar man. Det är skönt. Inget som gnor en eller försöker jaga ner en i sömnen. Då vaknar man mitt i allt och så är det tillbaka. Jag kan inte säga så mycket mer än att jag skulle tänkt om...

Idag har det blivit msn och samt msnfnitter. msnfnitter för mig är när man sitter ett gäng tjejer på en och samma msn ruta och pratar om vilka killar som man alltid tänkt på och dregglat över kvittar vad man sett dem. Jag har fastnat för ett par stycken och har haft lista i snart fem år. jag är chockad över hur listan inte förändrat sig. Den håller måttet....men tyligen blir min lista utskrattas av alla tjejevännerna. Grabbarna man valt är inte tjusiga och för skäggiga. ha, jo de kan nog ha rätt. Men jag är inget fan av babyface män.

Mads Mikkelsen - en blick på honom så undrar man vad han döljer. Han är så hemlighetsfull i allt. Spelar kanon bra i filmer. Första filmen jag såg han i var en dansk, såklart. Där han var en familjefar och man, men han hade en älskarinna. Jag vet inte vad det var, men jag fastnade. Därefter blev det james bond, trots att han grät blod så var han fortfarande lika tilltalande.

persbrandt - det går inte att bli manligare än vad han redan är. han kan bära en liten bebis i famnen, men fortfarande se manlig ut. Jag menar att man inte är det när man får barn, men på han ser det ut som han frestar på allt som går omkring sig. han tar för sig och låter allt som har med han att göra, sprida runt. Ser alltid arg och hård ut, men när han ler så charmar han det mesta. Inte mig då, mig charmar han inte. jag har bara fastnat för hans arga utseende.

Al pacino - världens bästa film SCARFACE. Ingen kunde göra rollen bättre än han. För mig slog han igenom med den filmen och verkligen satt en punkt vem han egentligen är. Han är Tony montana. För mig är han Al Pacino, men jag tänker han alltid som Tony Montana, scarface. En man som vet att han kan äga världen en dag, och ser till så att han gör det med, Med både knark, vapen, pengar och framförallt kvinnan. Jag vet inget personligt om Al P, men det vill jag inte heller. jag behåller min bild i huvudet om han, som Tony M. Den är den bästa.

Armin van buuren - enbart musik. Den enda jag kan tänka mig att sätta upp på väggen. men det har jag redan gjort. med att slå ut alla dj artister med sin musik så slår han ut mina öron med hans bästa album. Album 76, där min allra bästa favoritlåt med buuren är - yet another day med ray wilson. Buuren är inte hård och inte hemlighetsfull. Han ler och ser trogen ut till sin musik och alla hans fans. Och det räckte för mig!

Härligt det är när vänner skickar konstiga sms till en. Tex som jag fick läsa imorse "skriv inte till mig" - jaha? jag skrev såklart tillbaka att jag ville ha en förklaring. Den fick jag en halvtimme senare "förlåt, min flickvän gillade inte att jag hade okända tjejers nummer i mobiltelefonen. det var hon som skrev förlåt" - från en vän till en okänd tjejs mobilnummer? jahaja, det tackar jag för... jag kunde inte mer eller mindre skriva tillbaka och be om ursäkt för att mitt nummer fanns där. Vad då, först är man en vän sen dissar man sin vän för att man har skaffat flickvän som är dödssvartsjuk. Hur vågar man ens gå in i någonannans mobil och rota och skriva meddelande till personer man inte känner. Inget bra intryck.

Trodde att kvällen på jobb aldrig skulle ta slut. tiden går så sakta fram och det dödar mig väldigt sakta. Men nu är man fri från jobb och...ja, fri från jobb. Det känns bra. fri i två dagar. What doo to? Kom på att jag hade inget uppbokat för imorgon. Imorgon går jag helt hängades här hemma och har inget att göra. Det kommer säkerligen bli stan. Låtsas att man shoppar men man egentligen går och tigger pengar för att ens kunna shoppa. Jaja, lönen är här snart...men det hjälper inte mig imorgon. Fika deluxe imorgon med mig? Skorpa och halvtaskigt te någon?
Eller så är du bara så snäll och bjuder på fikat imorgon!
G.night

Det är lördag och alla säger att det ska gå ut och göra Lördags saker. Vad är lördags saker undrar jag då? Till mitt svar får jag att det är shoppa, fika och viska smått om andra. Visst, det skulle jag med göra men jag har varken en fri lördag, pengar eller något intressant att viska om andra. Jag ska istället spendera min lördag med att jobba fram tills 23.00 i säkerligen regn, så jag kommer inte alls vara torr när jag väl kommer hem och det kommer säkert sluta med en förkylning.
Och Christoffer har fått låna paraply sen innan, jag hoppas han använder det till och från bussen, annars blir jag galen. Då kunde jag haft det! Jag vill bara lägga mig ner och gråta på detta vädret... och kom inte med någon tröst att "efter regn kommer solsken..." - ÄH! Mitt solsken blir efter 23.00.

Dagens.

Om nätterna dyker små frågor upp i huvudet. Sådana frågor som jag själv kan sitta och diskutera med mig själv om ibland. Det jag har märkt är att jag oftas slutar upp i en diskussion som har med förhållandet att göra. men det är bara tankar och känslor runt det. Däremot fick jag en fråga från en bekant för ett tag sen som jag fortfarande inte gett svar på. jag valde att inte svara, på msn kan man välja att inte svara eller att svara. Det är det som är det sköna med msn. I och med personen bara var en bekant så våga jag också bara gå offline. För egentligen tyckte jag det var den dummaste påpekandet och frågan jag fått. När jag tänker efter så har mitt svar som jag kommer komma till, växt. Det har växt i ungefär fyra år. Tankar och åsikter växer för alla människor i alla åldrar. Vi lär oss och vi ändrar oss. Vi lär oss att känna av och vi lär oss att dela. Vi växer! Det är väl därför man säger att man ska ta till sig allt de äldre säger?

Följande:
bekant säger: Vad kul att du är kär. Det syns på alla rhodos bilder.
bekant säger: Att ni åkt utomlands med är stort med.
LL (jag) säger: ja och det var underbart och fint. vi ska göra om det
bekant säger: då är det dags för giftermål och barn också.
LL säger: hehe nä. inte direkt
bekant säger: Inte det? Man får passa på medans kär känslorna håller i sig.
bekant säger: De kan försvinna menar jag och det är inte så kul, menar jag.

Att vara kär är något som är det underbaraste jag varit med om. Men att vara kär innebär också en stor risk. Man blir blind och man tänker inte riktigt klart. Man är kär och är riktigt stensäker på att man ska leva livet med denna person man är kär i. Det kommer att hålla. Man fattar snabba beslut och gör ofta något som man kanske inte ångrar, men som man kanske tänker efter på att det kanske hade kunnat vänta lite, för plötsligt tar det slut. Utan att man vet om det. När man är kär så kan man inte ens i sin vilda fantasi tro att sitt förhållande kan ta slut. kär innebär oftas barn och giftermål. jag säger inte att det inte håller, det kan det också göra, men på denna jord ökar skilsmässan så kraftigt så att man nästan kan anse att det är mode. Kär känslorna som min bekant kallar det, har en stor vikt i det hela. Man vet aldrig när de berusade känslorna släpper och kanske tar helt slut. Ett långvarigt förhållande på kanske tjugo år har varit kära i varandra i ett år, sedan har det återgått till något magiskt, dom är fortfarande kära men på ett helt annat sätt. Fan..jag märker nu att det är nästan lite dumt att diskutera kärlek, för det är olika för exakt alla. Men ska jag säga vad kär betyder för mig? - Det betyder TVÅ personer som ägnar all sin tid åt varandra. Den är enbart för dem två. Inte till något annat. Två personer som utforskar känslor. Två som utforskar om dom tillhör varandra. Varför ska ett barn eller giftermål bevisa fall dom passar eller inte?

Det jag vill komma fram till är att jag aldrig varit positiv till giftermål eller barn. Jag har växt upp, som sagt och kan nu tänka mig barn och giftermål, men inget i min tidiga ålder. Det får komma sen. jag är kär, jag är berusat kär! Det är självklart jag kan tänka mig att gifta mig med Christoffer. Skulle inte tänka annat. jag skulle kunna tänka mig ett barn med christoffer ja, men inte nu. Inte i min och hans ålder. Jag kan ärligt säga att jag skulle ångra det. Jag kanske är gammalmodig men jag har tänkt så djupt om detta. Jag lägger min energi på mig, min framtid och på Christoffer. För mig är Christoffer en del av min framtid. Och fortfarande vet ingen av oss när dessa berusande känslor bestämmer sig för att stanna kvar eller att gå vidare. Däremot önskar jag verkligen, från mitt djupaste av allt, att jag får bli äldre med christoffer.

Att gifta sig är något oehört stort. Det har inte alltid med kär att göra. Det handlar om starka band tillvarandra. Starka band i både skratt, tårar, lärdom, förnuft, känslor, framtid. Jag vill veta nästan allt om christoffer. och det tar inte några månader. Det tar år. Det tar tid och tålamod. Då kan man nästan gissa vad jag anser om att skaffa barn.
Folk måste vakna och förstå att ett äktenskap är inte baserat på enbart känslor. Om det är det så vill jag kalla det för det moderna äktenskapet = vi är kära, vi gifter oss!

Ett par som jag följt under en viss tid, eller år. Tror det är fyra till fem år dom varit tillsammans. och utan att vika ut dem så vet jag att dom haft sitt förhållande på både gott och ont. Men samtidigt har man blivit så berörd över hur känslorna sitter kvar. Hur bandet mellan dom har blivit starkt. Upplevt så mycket tillsammans och delat så mycket. Det kan göra mig tårögd av bara tanken, utan att verka som någon gnällig fjant. Men bara för några dagar sen, eller en vecka kanske (minns inte riktigt) så upptäckte jag att dom förlovat sig. Det gjorde mig glad. och jag är mer än glad för deras skull. Har har dom två upplevt så mycket tillsammans och byggt upp ett starkt förhållande. Och där kan jag faktiskt tycka att det går att visa upp att man är ETT med ringar. jag kanske inte ska skriva namn, men gör det ändå: Grattis Alex och Sanne.
don't kill me... :)

Godnight!

jag mår inte bra. jag vill bara ligga i sängen hela tiden. magen vänder sig och mitt humör är verkligen kasst. jag vill skriva tusen sms och ringa till flera olika folk, samt kolla upp hur min framtid ser ut men orken finns inte. jag orkar inte kolla vad för möjligheter jag har att vända mig till. det är som att jag inte orkar ta tag i de. vart finns energin? den enda energin jag har just nu är att gå in i ett rent rum och spendera tid där, ladda ner låtar och bara må illa. jag kan iaf trösta mig med att rummet är städat.....vilken jävla tröst.

Nu har jag hittat min säng, min ljuvliga ikea säng. Ingen får lov att ta den ifrån mig. Jag vill köpa den nu, men var får jag plats med skrället? Eller ja, jag får faktiskt plats med det i mitt lilla rum, men sen kan jag inte röra mig här. men det är väl inte heller meningen? Inte om jag skaffar plats för allt annat som ligger här. Jag menar, en säng, en spegel, ett litet fint bord för datorn och smink. Sen är väl dröm rummet fixat? Oh jajajjaajjajajaja, jag ska flytta hemifrån! Men jag har nyss tagit studenten och jag får lov att bo hemma om jag ska studera vidare, om det skulle visa sig så. Kan jag inte då ha det lite som jag vill hemma då med? Jodååååå, det tycker jag! Och om inte, så köper jag den ändå och har den tills jag då flyttar hemifrån! Dessutom måste sängen vara himmelriket i allt. Bordet får nog hänga med också. Det var super snyggt! Nu eller nästa månad, det är frågan...... Men jag ska ha det.

Vart jag än satt foten idag så har jag bara hört om Sanna Kallur. Hört och sett på Radio/Tv. Snälla, spela upp klippet tusen gånger...det får henne säkert att må bättre.

Innan man far iväg för att skapa pengar: fyfan, jag hitta en bild där jag har utsläppt hår. jag önskar jag kunde ha det idag utan att göra några konstigheter med det. Detta var på studentmiddag. Lite stolt över mitt eget hår där faktiskt...

Nu är det slut på semestern! När någon annan har semester så har jag semester, dvs min lilla C då! Semester med han är att sova tillsammans tre dagar i rad. I vilken värld kan man annars göra det om man inte han har semester? Om jag skulle haft det och inte han så hade det inte varit semester. Det hade varit plågeri... ligga själv på semester? Vem vill ligga själv....det är som att runka själv om vi ska dra den slutsatsen. Nåja, vi hade iaf "tur" med vädret och helgen! ut och dansa och dricka en starkcider. Hur underbart som helst, med såklart underbart folk. Kortvarig stund på sommar tunnlen som jag gärna sticker till igen, därefter blev det gammla heartbreak, som jag sa sist när jag var med nina att dit sticker jag inte igen, men ja, vad ska man ta sig till mer än att just go with the floooow. Det var kul ändå. medans folk börja dra sig hemmåt vid tre-fyra tiden stanna jag och C kvar tills de stängde. Vi klaga på en fatig DJ och drack San fransissco. (vet fortfarande inte om det är rätt stavning på den drinken) - det väckte heltklart rhodos känslor i oss. Och jag undrade dagen efter vart alla pengar tagit vägen...herregud, nu vet jag. Jag gav bartendern dricks för den goda drinken! jag är korkad. jag avskyr att ge dricks. Inte för att jag är snål, men det är bara jobbigt. är det för lite, är det för mycket? och såklart blir det alltid för mycket, som i lördags. Jaaaja, vi gick och åt och därefter hemmåt, i sängs kom vi runt åtta tiden, på morgonen. Härligt! fast kanske inte dagen efter då... christoffer och en äcklig kebab fixa den grejen. -men fyfan vad jag vill tillbaka till rhodos.

hur fan kunde jag glömma. dagens outfit:

keps: från SOLO - verkligen inne just nu med jeanskeps.
linne: HM
klippta shorts: från JC, man får lite sår mellan skinkorna när man dansar men vad gör det när man är fuller.
strumpor: dressman. dom har snygga strumpor som även kvinnor kan ha
skor: myrorna.
utgångsväska: ryggsäcken. du är inte INNE om du inte har det senaste.

idag bär det åt till malmöfestivalen. Den har börjat och man var där igår. ja, det blir väl inte att hänga på malmöfestivalen idag sådär bara, men jag har allid sagt att jag ska ta en jävla fatöl där. jag ska nog ta den idag. har sagt det i två år nu. "jag ska ha fatöl" - jag har ingenanning om vad det är som gör att fatöl på festival är så populärt hos mig, men jag antar det är bara för att det är festival....eller så är jag bara korkad.

jag är iaf i malmö @ night........ med eller utan fatöl.

Det är väl typiskt ändå. Det regnar och man lyssnar på lite love making musika. Det är då alla känslor kryper fram. Fast...jag gjorde ett försök. Jag stängde av musiken och lät känslorna komma av sig själv. Och det är väl typiskt...så kär man är. :) Jag har aldrig fått uppleva att sakna någon såhär mycket, eller få en smak av hur den riktiga kärleken är. Jag tar inte åt mig på vad folk kan gnälla om hur töntigt och fjolligt allt låter. Jag har själv sagt det innan, för jag var bitter över att det jag haft innan inte var så perfekt som jag ville. En lögn som jag lura mig själv på att den var perfekt. Jag hann aldrig känna saknanden. jag hann aldrig känna av hur mina känslor var, jag hann aldrig uppskatta kärlek. Jag hann aldrig tycka vad som var rätt och fel i kärlek, jag skapa mina egna regler med lögn och svek och fick tillbaka i lögn och svek. Min bittra sanning i tidiga och äldre förhållande. Jag vill inte se tillbaka i det, men jag måste för att se vad som har skett, för att verkligen se vad jag lärt mig. Och nu ser jag något som är otroligt stort. Jag är verkligen kär. Inget jag kommit på nu, men jag har verkligen kännt av det. Det finns inget som kan hindra mig. Det finns inget som säger till mig vad jag ska göra, säga eller ta vägen. Det finns ingen som kontrollera mig. Det finns ingen som kräver att få träffa mig varenda dag. Det finns ingen som kväver saknaden, ingen som kväver känslorna, ingen som döljer något, ingen som ligger med någon annan. Den bittra sanningen...

Jag har lärt mig att jag inte gjorde något fel i mina handlingar tidigare. Jag var fast och instängd. Vad är det man säger? Vild häst i tyglar? Eller det säger man kanske inte. Det jag vill komma fram till är att, om jag bara hade fått göra det jag ville och fått säga det jag kände för så hade jag inte sett ner på att vara kär. Jag hade aldrig kommit in i min såkallade dåliga period och betett mig som jag klara mig själv i livet utan någon annan. Kärlek förstörde mig, ansåg jag. Det var kört. Månander hade man försökt men inget gick. Jag trodde jag blev starkare när jag istället blev allt svagare och tappa självförtroendet på allt. Då var det bara för mig att gå ut och söka bekräftelse. -Se vad kärlek gjort med mig-, tänkte man. Man la det på hyllan, man koncentrera sig på sig själv. man orka inte tänka på det, men den äckliga kärleken man varit med om innan påminde en hela tiden, man var rädd för att allt med kärlek var så dryg, så smärtsam och så plågsam. Man börja undra om man verkligen upplevt kärleken överhuvetaget? Det vara några månader sen var det bara att spela med... det kunde väl inte vara kärlek? Jag hade inte upplevt, det kunde jag inte gjort. Alla säger hur underbar den är. Vart var det underbara jag upplevt?

...och där står jag, med min mobil i handen, uppsminkad och höga skor mitt under vintertid i januari. Står där på ett dansgolv på något som hette Slagthuset. Där har man bara upplevt några få roliga kvällar. Efter några år står man där igen. 19 år och känner sig mer än fri och nöjd. Fri och nöjd över att man klarat av allt det där hemska som man blivit utsatt för. En del säger jag överdriver, men för mig var den ett enda stort krig. Jag kände mig för första gången nöjd och fri.
och där står han, med sin stiliga skjorta, med mobilen i hand och skriver sms. Jag skrattar, såklart! jag är nervös och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen eller vad jag håller på med. jag förstör inte det jag byggt upp nu? Jag klara inte en gång till....inte en gång till. Men visst, kör på. Det kan inte vara så farligt. Och han ser inte så farlig ut. Utan mer så där mysvänlig ut. Vad kan jag mer tänka när jag får syn på han för första gången? :)

Mycket mingel runt slagt, mycket redbull drinkar och mycket prat bakom vita gardiner (som jag för den delen kan sakna idag), men ingen puss, ingen taffsande? Var något fel?
Vi stod vid baren och beställde in redbull drinkar. Vi tjaffsade om något skojeri, och fick ge en puss på kinden som ett förlåt, om jag minns rätt (för mycket redbulldrinkar :) och han vänder kinden så att plötsligt förvandlas kinden till en mjuk mun och pussen på kinden slutar med en puss på munnen. Mitt hjärta går i hundra nitto. Jag vill bara vända och vrida på mig och bli röd i ansiktet. Hoppa omkring och vara glad. Han är inte ingen slibbig och äcklig typ, det visste jag, men nu fick jag bekräftelse på det. En sådan kliche med pussen på kinden charma mig. han charma mig. vem har charmat mig innan? Ingen. Tankarna gick i ett och just den här tanken for runt "han charma mig..." . jag var i ett magiskt tillstånd. Ett tillstånd där jag lät mig lita på mig själv och bara följa det hela vägen ut. Jag vakna upp hos han dagen efter, med ett skratt så underbart och så plötsligt så jag var tvungen att känna efter var det var. Jag var fortfarande charmad totalt! :)

Idag, snart snart snart åtta månander sen är jag lika charmad. Jag får underbara rysningar över hela kroppen så fort han lägger handen på mig, eller säger mitt namn. jag kan vakna upp med att skratta eller le. Det är inget att jag måste le för att jag är tillsammans med någon! Utan nu ler jag utan att jag vet om det, jag skrattar utan att jag vet om det och jag är lycklig utan att låtsas. Det bara kommer. Jag andas in och säger stolt "jag vet" när folk kommer fram till mig och säger "vad kär du ser ut att vara" - vilket dom fortfarande gör! Efter åtta månander !! - jag har bara upplevt att man är kär i en till två månander, sen är det över. Men inte nu, det håller i sig och jag behöver inte ens kämpa för det. jag behöver inte anstränga mig, utan känslorna kommer och dom blir bara större och större. Saknanden blir allt mer plågsamt men så underbar. Aldrig har jag fått uppleva saknanden såhär. jag har fått uppleva hur det är att träffa någon efter en lång tid saknand och bara få hålla om och känna personens närhet och tänka att inget, absolut inget i världen kan slå känslan av att sakna någon. Absolut inget/ingen kan slå det!

Jag behöver inte vara hos han dygnet runt för att veta att han är min eller att han verkligen är hos mig. Jag får veta det på helt andra sätt. han ger mig små blickar och små leendet när han pratar med mig. Han tittar lite snett under bio filmerna på mig och ler. han vaknar upp och dra mig närmare intill han på morgonen/nätterna om jag ligger ensam. han diskuterar med mig och envisas. han tar tag i mig och drar upp mig när något går fel. han säger spontana saker till mig som tex: att jag är vacker, att jag gör han lycklig, att jag är hans. Spontana ord helt plötsligt! Han har lärt mig att kärlek, det är fint, det är vackert, det är han!

Jag skriver dessa orden med stolthet, för jag har inte varit den som sprungit runt och kärat ner mig i varenda man träffat. Tvärtom. jag kunde äcklas. Men inte nu, jag är kär. jag vet om att kärlek kan göra ont. Lika mycket som den kan vara vacker, kan den göra ont. Men det är en del av det. Alla dessa fjolliga ord och tankar, som vi kan kalla det, är för mig ren kärlek. Så som jag inte upplevt det. Och det är klart, han har sina dåliga sidor precis som jag: som tex när han frågar om han ser bra ut i det han bär på kroppen, typ tusen gånger! Men de dåliga sakernna märker man inte av, man bryr sig inte om det på samma sätt, utan man lär sig att älska dom och säger att det är en del av allt. Och det är det! För mig är det så.

Jag vill stanna upp här och ha det såhär. Sen vart känslor tar en vet man aldrig. Det kan man aldrig styra över. Precis som inget kan styra över detta nu. Jag hade aldrig fått för mig att skriva om en person jag träffat öppet såhär, eller pratat om personen till andra. Det skulle aldrig komma på frågan, så öppen var jag inte då. Jag undvek det faktiskt. Men inte nu. Jag kan inte. jag vill att alla ska veta och alla ska se det. verkligen alla!

Christoffer är den lyckan en person sa att jag aldrig skulle få. Men se och lär :)

amen ååååh. får man sova här i detta huset? nej det får man inte. vem tror ni ringer? Jo klart sin gulliluullaa pojkvän: "är du vaken"?!" skriker han i luren på en. man får ju lust att klämma ihjäl han med all sin morgonkraft alltså. Känna lite schaaaaaaarlek! :)))
jag kan helt klart leva med den väckarklockan!

jag vill skriva så mycket just nu men jag är så trött så jag tar det senare. kanske imorgon. håller å att ladda upp bilder på ansiktsboken vilket har tagit mer än tre timmar känns det som. nog dags för sömn nu. men först: gå och se batman - the dark night. sjukligt bra och sjukligt rå på ett väldigt spännande sätt. heat ledger har aldrig varit bättre, hans sista film och den gjorde han suverän. och Christian Bale har aldrig varit snyggare. Fast hans röst kan man väl garva åt när han förvränger den, men ingen får na na na na na naaaaa BATMAN!

och ja, bilden är från den äldre verisonen av batman, mycket äldre. där allt lät som PUFF PAFF BOMM KABUUUOM!

Bio idag! :)

Idag kommer han hem, vad jag längtar. Två veckor känns inte som två veckor, utan det känns som två månander. You and me, happeliiiii!

SESÅ, KOM HEM NU, JAG HAR BAKAT BAKAT BULLAR OCH TVÄTTAT UNDERKLÄDERNA, TILL BARA DIG!
<33

Lördagens trams, med spår av utgång.
...det är väl inte så svårt att gissa vem jag smsa med? (;

Jadå, då var man på det igen. Kommentarer och åsikter igen. jag har kollat runt runt och runt nu och det enda jag ser är klagomål på klagomål om det här med päls. "uiiik äckligt, bära djur?! Ska jag bära din hund, tycker du det? va?!"

- äh, det är väl som att gå runt med en äkta skinnväska? Eller? Jag menar, först måste du ta bort allt håret från ett djur, dvs pälsen, sen ska du ta bort det sista djuret bär, det är skinnet. Gör inte det Liiiiiiiiiite mer ont än pälsen måtro? jag vet inte, jag har aldrig slaktat ett djur och jag är inte heller insatt i det hela. Eller inte alls faktiskt. Men en sak vet jag, pälsen kommer först, sen skinnet. Så hur är det nu med att gå med skinväska som är äkta, utan att ens veta vad det är för djur? Det har kunnat vara din mormors gammla golvmopp som har gått runt och varit sött i en toffs, dvs en liten söt hund, eller din fd kanin. Vad vet vi! jag kanske överdriver, eller jo det gör jag nog. Men tänk bara tanken. Vart sitter skillnaden?

Hur vet vi hur den äkta päls blir gjord? Såklart, av djur, men det är inte det jag vill komma till. Utan hur det går till. Bla bla jag har bara hört negativt om det, det får jag erkänna. Men det kan mycket väl vara skvaller precis som allt annat som står. Som sagt, så har jag bara hört negativt, men jag ger det en liten chans med. Folk får bära vad dom vill, och nej det kanske känns lustigt att se ett rävhuvud som hänger ner på någons axel, visst visst. Men att det ska vara världens undergång?

vart får ni all mat ifrån? vet ni hur dom blir slaktade? hur dom ser ut eller hur dom skriker under själva slakten? Ändå stoppar ni i er maten. "bättre äta maten än att bära", har hört det förr, så försök inte. Tycker det är såfall lika vidrigt att äta och bära såfall. Men vi måste äta, om vi inte väljer att mumsa grönt. För det är väl ändå inte bara vegetarianer som angriper? Nej, det finns dubbelmoral-människor mer. Som jag vill kalla det, jag kanske är lite av varje i nu läget..

Men kläderna vi bär! Dom är inte gjorda av djur, det kommer inte från djur, utan det kommer från oss. Mänskligheten! Som faktiskt i mina ögon är ett litet snitt högre än djuren. Djur är smarta, och det finns säkert fler djur än vi, vad vet jag om det, och vad vet du? Där ser du! Men kläderna vi går runt med och inte på tal om alla smycken, är gjorda av människor, nej inte skinn eller vår luddna kropp, utan verkligen gjorda. Fast det fatta ni, får jag hoppas. Men barn som blir tvingade och vuxna människor som inte har något annat val. Ja thats life för dom, dom måste göra det samt barnen för att få föda och detta är life för oss att arbeta hårt för att kunna köpa dessa kläder och ha det bästa först av alla. Alla kläder har det kanske inte likadant, men det betyder väl inte att allt med päls att göra, eller vad vi vill kalla det, har det heller? Någon måste lida för att vi ska ha det som är bäst. Det är både människor och djur som offras.

Sen är det konstigt, så fort vi ser något stort, hårigt och fluffigt = päls, så blir vi till oss. Världen gör uppror. Släpp lös minkarna, vargarna, fiskmåsarna!.. vad det nu än är! Vi har ingen tanke på vart det kommer ifrån, vi ser bara päls och det första vi tänker "herregud.............en hund"
Men när vi ser skinn, vår första tanke är "nej men så snygg plånbok, den passar bra till min nya skinnväska som jag köpte nära kostallet ute på herrngårn!"

och hur många är det som inte tycker om päls alls, som har fejk-päls lite här och var. Det säger väl ändå emot hela alltet med att diskutera om päls är fel. fejk päls är nästan ett steg värre än riktig päls, speciellt om man kritiserar detta ämnet bara för det är synd om djuren. Säger det igen: det är fanimej synd om varenda varelse på denna jord!
Get it?

Nja, jag har nog inte gjort mig riktigt klart i detta. Hade jag varit känd bloggare hade jag fått två liter röd färg över mig varje dag under en veckas tid.

Det är min arbetsplats. När jag jobbar så vill jag göra det utan att må dåligt eller känna press över att gå in i en trappa. Jag vill inte träffa människor där som jag inte verkligen inte vill träffa. Det är historia och det är illamående. Helvete. jag hoppas det är första och sista gången. För annars måste jag nu hädanefter ta omvägar... på mitt eget arbete.

Då var man är igen. Inte för jag trodde det skulle ske så tidigt men nångång skulle det väl ske. redan för ett tag sen upptäckte jag att det var bara idioti alltihopa.

Det enda jag behöver säga: jag får inte lätt vänner, inte nya vänner. Inte som går och snackar skit om den ena till den andra. jag är inte oskyldig men jag är inte heller 13 år längre. Drar mig undan och håller mitt skit för mig själv. Har upptäckt att det är då man inte uppfattas som en lögnare. Sen vad andra säger skiter jag i. "sålänge man tror på sig själv..." - är det inte så det är?
Att ljuga ihop olika historier för att klara sig undan, har väl alla gjort, men där går väl en gräns?

Jag gick igenom allt imorse när jag vakna, och blev riktigt irriterad på hela grejen. Men det var bara att ta. Det var någon som lärde mig att man har VÄNNER och KOMPISAR. Well, Jag har bara vänner, för kompisar, det är tydligen sådana man kan snacka lite skit om då och då.

Min åsikt bara, säg vad fan som helst.. helt enkelt min åsikt. Rätta mig gärna, men gör det då inte som en 13 åring..

Det går upp och det går ner, men det svänger mer och mer om Lördaaag!! Jag har känt och jag har hört att ett liv kan vara förstört en Söndag!

*KlIiiiiiinG* cheeers!

Medans christoffer är i bulgarien så har jag haft fullt upp med att svara på en enda fråga: blir du inte svarsjuk nu när han inte är hemma?

Den du är kär i, den du älskar är borta från dig i två hela veckor. way to long, även om vi inte träffas mer än en till två dagar i veckan så är två veckor för mig väldigt mycket. jag få panik, och jag sitter och fantiserar vad man har på sig när vi ses. Vad som kommer att sägas, dessa fjoliga, men för mig väldigt väldigt underbara tankar. Visst kan jag bli svartsjuk, men varför?
Mitt förtroende för honom är enormt stort. Det har aldrig varit så stort innan och det känner jag själv av. Jag kan verkligen koppla av, kvittar vart han befinner sig. Enstaka tankar kommer upp som tyder på svartsjuka, men samtidigt kastar jag det åt sidan och tänker på det bättre istället. Just the way i like it... jag tror inte bara det har med ett förtroende som bygger upp något starkt i något förhållande, men däremot tror jag det har en hel del vikt i det hela. Med kärlek kommer svartsjuka, men man måste lära sig att tygla den. Och här sitter jag ensam på mitt rum och C är i bulgarien.

Kom igen, bara för att någon åker utomlands och man är ensam, så betyder det inte att den som är hemma ska sitta svartsjuk. Det finns lika många frestelser här hemma som i utlandet! (som alla tänker, att det för det emsta händer mycket skit utomlands) Lite fel i det, händer lika mycket skit på en enkel hemmafest i sverige som utomlands nästan. Jag litar på C fullt ut, därför känner jag mig så avslappnad med det. Två veckor, pain in the gump! Saknar han, och det är svin härligt att känna den saknaden samtidigt som det är svin jobbigt att sakna så pass mycket.
Om jag gör om det igen? Pga saknanden så nej, nästa gång följer jag gärna med. Får jag inte? Nehe, vad ska jag göra. Sätta fast han i sängen och titta surt på han och säga "du skulle bara våga.." ? vad är det sunda med det?

okej svar på vännernas fråga, kortochgott: jag är inte så svartsjuk som ni förväntade er.

efter att ha lvet som en fattig apa i en hel vecka pga uttagskortet till mina pengar har varit avmaginiserat så har jag äntligen fått ett nytt. Jag gick direkt och handla frukt och glass till mig själv, bara för att känna av hur det känns att handla!