Om nätterna dyker små frågor upp i huvudet. Sådana frågor som jag själv kan sitta och diskutera med mig själv om ibland. Det jag har märkt är att jag oftas slutar upp i en diskussion som har med förhållandet att göra. men det är bara tankar och känslor runt det. Däremot fick jag en fråga från en bekant för ett tag sen som jag fortfarande inte gett svar på. jag valde att inte svara, på msn kan man välja att inte svara eller att svara. Det är det som är det sköna med msn. I och med personen bara var en bekant så våga jag också bara gå offline. För egentligen tyckte jag det var den dummaste påpekandet och frågan jag fått. När jag tänker efter så har mitt svar som jag kommer komma till, växt. Det har växt i ungefär fyra år. Tankar och åsikter växer för alla människor i alla åldrar. Vi lär oss och vi ändrar oss. Vi lär oss att känna av och vi lär oss att dela. Vi växer! Det är väl därför man säger att man ska ta till sig allt de äldre säger?

Följande:
bekant säger: Vad kul att du är kär. Det syns på alla rhodos bilder.
bekant säger: Att ni åkt utomlands med är stort med.
LL (jag) säger: ja och det var underbart och fint. vi ska göra om det
bekant säger: då är det dags för giftermål och barn också.
LL säger: hehe nä. inte direkt
bekant säger: Inte det? Man får passa på medans kär känslorna håller i sig.
bekant säger: De kan försvinna menar jag och det är inte så kul, menar jag.

Att vara kär är något som är det underbaraste jag varit med om. Men att vara kär innebär också en stor risk. Man blir blind och man tänker inte riktigt klart. Man är kär och är riktigt stensäker på att man ska leva livet med denna person man är kär i. Det kommer att hålla. Man fattar snabba beslut och gör ofta något som man kanske inte ångrar, men som man kanske tänker efter på att det kanske hade kunnat vänta lite, för plötsligt tar det slut. Utan att man vet om det. När man är kär så kan man inte ens i sin vilda fantasi tro att sitt förhållande kan ta slut. kär innebär oftas barn och giftermål. jag säger inte att det inte håller, det kan det också göra, men på denna jord ökar skilsmässan så kraftigt så att man nästan kan anse att det är mode. Kär känslorna som min bekant kallar det, har en stor vikt i det hela. Man vet aldrig när de berusade känslorna släpper och kanske tar helt slut. Ett långvarigt förhållande på kanske tjugo år har varit kära i varandra i ett år, sedan har det återgått till något magiskt, dom är fortfarande kära men på ett helt annat sätt. Fan..jag märker nu att det är nästan lite dumt att diskutera kärlek, för det är olika för exakt alla. Men ska jag säga vad kär betyder för mig? - Det betyder TVÅ personer som ägnar all sin tid åt varandra. Den är enbart för dem två. Inte till något annat. Två personer som utforskar känslor. Två som utforskar om dom tillhör varandra. Varför ska ett barn eller giftermål bevisa fall dom passar eller inte?

Det jag vill komma fram till är att jag aldrig varit positiv till giftermål eller barn. Jag har växt upp, som sagt och kan nu tänka mig barn och giftermål, men inget i min tidiga ålder. Det får komma sen. jag är kär, jag är berusat kär! Det är självklart jag kan tänka mig att gifta mig med Christoffer. Skulle inte tänka annat. jag skulle kunna tänka mig ett barn med christoffer ja, men inte nu. Inte i min och hans ålder. Jag kan ärligt säga att jag skulle ångra det. Jag kanske är gammalmodig men jag har tänkt så djupt om detta. Jag lägger min energi på mig, min framtid och på Christoffer. För mig är Christoffer en del av min framtid. Och fortfarande vet ingen av oss när dessa berusande känslor bestämmer sig för att stanna kvar eller att gå vidare. Däremot önskar jag verkligen, från mitt djupaste av allt, att jag får bli äldre med christoffer.

Att gifta sig är något oehört stort. Det har inte alltid med kär att göra. Det handlar om starka band tillvarandra. Starka band i både skratt, tårar, lärdom, förnuft, känslor, framtid. Jag vill veta nästan allt om christoffer. och det tar inte några månader. Det tar år. Det tar tid och tålamod. Då kan man nästan gissa vad jag anser om att skaffa barn.
Folk måste vakna och förstå att ett äktenskap är inte baserat på enbart känslor. Om det är det så vill jag kalla det för det moderna äktenskapet = vi är kära, vi gifter oss!

Ett par som jag följt under en viss tid, eller år. Tror det är fyra till fem år dom varit tillsammans. och utan att vika ut dem så vet jag att dom haft sitt förhållande på både gott och ont. Men samtidigt har man blivit så berörd över hur känslorna sitter kvar. Hur bandet mellan dom har blivit starkt. Upplevt så mycket tillsammans och delat så mycket. Det kan göra mig tårögd av bara tanken, utan att verka som någon gnällig fjant. Men bara för några dagar sen, eller en vecka kanske (minns inte riktigt) så upptäckte jag att dom förlovat sig. Det gjorde mig glad. och jag är mer än glad för deras skull. Har har dom två upplevt så mycket tillsammans och byggt upp ett starkt förhållande. Och där kan jag faktiskt tycka att det går att visa upp att man är ETT med ringar. jag kanske inte ska skriva namn, men gör det ändå: Grattis Alex och Sanne.
don't kill me... :)

Godnight!