Då var man är igen. Inte för jag trodde det skulle ske så tidigt men nångång skulle det väl ske. redan för ett tag sen upptäckte jag att det var bara idioti alltihopa.

Det enda jag behöver säga: jag får inte lätt vänner, inte nya vänner. Inte som går och snackar skit om den ena till den andra. jag är inte oskyldig men jag är inte heller 13 år längre. Drar mig undan och håller mitt skit för mig själv. Har upptäckt att det är då man inte uppfattas som en lögnare. Sen vad andra säger skiter jag i. "sålänge man tror på sig själv..." - är det inte så det är?
Att ljuga ihop olika historier för att klara sig undan, har väl alla gjort, men där går väl en gräns?

Jag gick igenom allt imorse när jag vakna, och blev riktigt irriterad på hela grejen. Men det var bara att ta. Det var någon som lärde mig att man har VÄNNER och KOMPISAR. Well, Jag har bara vänner, för kompisar, det är tydligen sådana man kan snacka lite skit om då och då.

Min åsikt bara, säg vad fan som helst.. helt enkelt min åsikt. Rätta mig gärna, men gör det då inte som en 13 åring..