Det blev Arn - Riket vid vägens slut, på bio igår. Arn - tempelriddaren var christoffers och min första film på bio, sjukt sjukt sjukt tråkig. Den var en av de sämsta filmerna vi sett. Vi såg lite krig i Trailern och ja det var det vi ville ha, ustället fick vi 2 min krig och en jäkla massa kärlek. Vi båda satt nog med röda kinder. Men så kom denna filmen och ja vi båda kände för skojs skull att vi ska se den. Det är ett måste, nästan. Vi var inte speciellt oroliga för om den skulle vara bra eller dålig. Jag hade inte blivit förvånad om det inte alls fanns en liten skvätt krig i den. Jag hade inte höga förväntingar...

När jag går ut biosalongen så går jag ut med en film som träffat rakt i hjärtat. Det var mycket blandade känslor och konstigt nog skratta man mer än en gång. Det var mer krig och kärlek, även om Arn själv kämpa för frihet, så var det mer krig än vad man förvänta sig. Jag fick se en film så som den ska vara, blandad med känslor! Det är så jag gillar dom som bäst. och inte trodde jag att denna film skulle vara en av dem.

Är man besviken på ettan så kan jag förstå att man inte vill satsa på tvåan, men gör det. Se den. För den är bra. Att säga något annat vore ren idioti.