Malmös busschafförer, jag känner nog till flera stycken. jag åker nästan med olika vardagligen och jag börjar känna igen ansikten och vet vilka visa är m.m En del är så trevliga så man verkligen minns (en del menas med 2-5 stycken), sen finns där ett mellanting, de som har sina dagar, därefter finns det själva djävulen. Som tex han som jag skulle åka med, 23.00 bussen. Mitt kort vägra att funka, har ingen anning varför. Han bara glor på mig och säger att jag borde skaffa ett nytt. Hallå! Det är nytt! men kvitta hur snällt jag sa det så hjälpte det inte mig. Jag fick ta nästa buss. Det var nog hans hårdaste straff idag, och har dom tävling i det så vinner han!

jobba jobba jobba. vilken jävla värme. man ska inte klaga, men jag mår illa!

värmen sitter kvar i rummer. Solen har tagit över mina fyra och en halv vägg. Jag svettas och klockan är natten. jag har inte riktigt ännu kommit över äcklet incidenten, som låg och roa sig med mina kläder, dvs spindeln med de långa och berömda benen. jag tittar överallt och specielt när det är såhär varmt. Men ja, på tal om äckel saker hähä, något jag suttit och tänkt på ikväll är barn, bebisar m.m

jag har nyligen fått veta att en av mina närmaste tjejer i mitt liv ska få ett litet barn. Hade det varit för några månader sen, eller rättare sagt ett år sen hade min reaktion inte blivit som den blev denna gången. Denna gången jubla jag och sa grattis! eller ja, det är såklart. men innan hade jag gjort tvärtom. Jag hade fnyst och frågat "är det inte väl lite väl för tidigt?" - som en nära vän tycker jag inte det är den rätta takten. Jag kan inte påverka min väns beslut om ett barn, om ett liv som ligger i hennes mage. Jag blev rätt tagen av mig själv. jag fick lugna ner mig och medans vi gick till bowlinghallen (vilket vi skulle göra, gå och bowla) så tänkte jag en stund för mig själv, att jag kanske ändå har ändrat på mig lite. jag är inte så negativ till barn trots allt, eller var jag bara glad för min väns skull? jag kunde inte riktigt avgöra. men nu efter hand har det slagit upp för mig. Det är klart jag vill ha barn! Jag vill ha barn, kanske inte tre stycken, men ett..kanske två. går det med ett och ett halvt så är det perfekt. jag gillar inte ljud, men barn gör ljud, right? jag gillar inte att sitta och leka, men barn älskar att leka, right? jag gillar inte att offra mina pengar för en extra person, men barnet måste ha sina saker med, right? RIGHT RIGHT RIGHT!
Jag har accepterat att barn behöver allt det där, och jag har full förståelse för det nu. (nej, jag har inte haft det innan just för att jag var kanske mer ego då) Nog allt är jag ego om något! Men jag inser det här med barn är tuff men underbart. Har jag blivit vuxen? Kom igen, jag är bara tjugo år, knappt. Jag är nog inte vuxen när jag är tjugotre. Men jag kommer att bli det förr eller senare. Om jag så ska vara trettio år. Barn ska jag ha, men enbart när jag lär mig att det inte bara finns jag jag jag, i den världen. Att bilda en familj med någon som står dig så nära och som man älskar så djupt, måste vara ett av de vackra ting som här i världen. Förmodligen kommer jag förstå det där med barn ännu mer sen. när jag anser att klädesbutiker inte är ett av de vackraste jag vet, i min värld. Vissa mognar snabbare än andra, vad vet jag. Men faktiskt så glädjer det mig att vänner runt omkring mig bildar familj, ja.. jag kommer säga allaredan, men jag säger det så positivt som möjligt. När min tid är kommen så är det kanske om tio år, vem vet. Men då är det jag som får all uppmärksamhet, för alla andra har ju redan fått sina utspottade melonhuvud. :)

Barn är goa, knubbiga och gobelibubuuu-buu gosiga! jag har helt enkelt inte tid, tålamod och ork för dom!

Loggar in på facebook och kollar min mail:

"Normally we bring you good news on this group, but unfortunately now we have to bring you the sad news that one of our respected producers, Eric Tadla, died last Saturday. Eric (together with Randy Boyer) was the man behind the productions of enMass.

We like to send our condolences to his family and friends." armada music, facebook

Jag tar åt mig detta för jag har hört väldigt mycket om enMass, randy boyer och eric själv. Har fått läsa och lärt mig mycket. faktiskt en hel del mer sen intresset börja svallna lite. Hörde deras låt live i köpenhamn, tiesto själv som spela och det är en av låtarna som jag faktiskt tagit till mig och som jag faktiskt stod och skrek till. Det är sorg för musiken.

stamcell, avalon, light years, bass high. - enMass

You got a way of spreading magic everywhere, Anywhere I go, I know you're always there. It sounds ridiculous, but when you leave a room there's a part of me that just wants to follow you too .

Because I miss you beautiful...

jag städa bland mina kläder på rummet innan. dom låg i en stor hög, som alltid när jag är som latast. jag drog upp dom en efter en och avgjorde om det skulle tvättas eller skulle användas en gång till. från ingenstans kryper det en äckligt stor spindel rakt förbi mig. panikslagen springer jag ner för trappan. skriker och härjar att någon får ta den äckliga saken. mamma brydde sig, hon ringde pappa och störde han i sitt ärende som hon aldrig bruka göra. men det var inte för att jag var ledsen och panikslagen pga detta djuret, åh nej, mer för hennes egen skull. hon ville inte somna och veta att det fanns en så pass äcklig spindel i huset. den får lov att krypa på hennes barn, men bara den håller sig ifrån henne. min älskade mamma.

pappa kom hem och vi gick upp tillsammans, pappa fick givetvis gå upp först. vi leta och pila bland kläderna men det lilla äcklet var borta. vi gick ner. efter en stund bestämde jag mig för att jag skulle vinna denna match! jag och lillasyster gick upp. hon gick först och jag efter. älskade storasyster! väl framme till mitt rum, vände vi upp och ner på sängen och där under var det en helt annan värld med saker, damm och skit. vi rensa och pilla. min syster skriker något om något äckligt hon sett bland kläderna vi flyttat. hon springer ut från rummet. jag står kvar längst in i rummet och får panik. jag rör inte mig jag säger inget å några sekunder. skriket kommer efter: VART ÄR ÄCKLET? VAR ÄR DEN? KOM TILLBAKA, JAG STÅR INTE HÄR SJÄLV. LÄMNA MIG INTE. PAPPA KOM HIIIIT!

tårana rann och jag kände bara hur jag blev överfallen av miljoner äckliga långa och håriga spindlar. Pappa kommer och smäller den. till och med han blev rädd, men han tog den och gick sedan och spola ner den, som den man han är. efter en stund tog jag tag i allt och rensa ut hela mitt rum. jag skulle inte sova förens allt skit var borta. allt skulle vara rent, även sängen.

jag undrar hur jag kommer klara av ensamlivet utan föräldrara när det kommer till sådana här saker. idag kände jag mig som hela 9 år som blivit rädd för en dammtuss....

Förutom att man såg gummiaktig ut så var lördagen kanon. Dans dans dans som aldrig förr. Mycket snack om rhodos, vilket fick en att sakna det. Ett måste att vi samlar ihop pengar till rhodos och sticker! Fast först ska vi genomgå en helg till...

det har sin charm med att gå ut och slå klackarna i taket efter kvällsarbete, men charmen försvinner snabbt när "dagen-efter" anländer. Men om det var värt det? Helt klart!

Fyfan vad trött man kan bli bara sådär av jobb och att bara vara tyst. Man orkar inte öppna sin käft för man vill hellre sitta och tänka. Ändring på det. Imorgon ska jobb blir roligare! Utgång direkt efter jobb. Klä upp sig och sminka sig som man inte gjort på flera dagar känns det som. Nina och sara väntar på en med armarna öppna med säkerligen varsin flaska xcider....eller det förväntar jag mig. Dom kommer ligga flera timmar i förväg än mig, som måste ta igen deras x-antal timmar på kanske en till två timmar. Med andra ord så kommer det bli hårt, hårt men härligt imorgon natt!

Bästa av allt, att man kanske träffar sin barnvakt sen man var en liten kido. Han som passa en när man var en skrutt. Sen växte man till sig lite och fick följa med han på de äldre festerna och lära sog dricka öl tills man spydde, man lärde sig att spela pokern för första gången. Och sen ta sin första rena klunk av absolut vodka (ja, fyfan!). Jag fick allt, och förmodligen kommer det kännas som min barnvakt imorgon med, fast på en helt annan nivå! Vad jag saknat de tiderna. welcome home babysitter!

vakna upp, göra sig ordning och sedan bege sig till stan och handla in det man ska ha tills lördag, därefter blir det jobb jobb jobb jobb!

Jag skulle vakna mitt i natten och ta en lång promenad. 

Idag blev det helt annat än att bara sitta och stirra på sig själv. Det blev Frida, espressohouse, konstiga och höga skor, lego på halsband och bio med filmen sex and the city. Mjo, den var helt okej. Bion då, men resten av dagen var perfekt. Tankarna var någonannanstans och jag hade inget att tänka på. Under natten är det som svårast. Tur så är det lön imorgon och jobb på kvällen/natten. Jag kommer inte hinna tänka på något annat än kläder och jobb.

När man har all tid i världen så inser man hur mycket övertid man egentligen har...framför en kamera.

Jag hör och läser om 90'talet hela, hela tiden. Och verkligen så är det år jag avskyr. Jag var liten men jag minns de sista åren på 90'talet så väl. Jag minns kläderna, musiken och människorna. jag klara inte av det. Det jag minns som bäst var att Robin var en stdor favorit till mig och att jag till och med klippte mig som henne efter hennes stora hit "do you really want me". Typiskt denna låt jag stod framför speglen och sjöng till. Då hade man sin blonda hårfärg och långt var det. men jag tröttna, jag fick utbrott och jag ville ha det kort. Jag minns till och med att frisören föreslog att jag skulle ta hennes frisyr, den var populär. och det gjorde jag. Då passa det men nu fattar jag inte varför jag gjorde det. Ung och dum i detta fallet? Nej, bara 90 tal! "do you really want me" -musikvideon finns i många olika versioner, men denna är klassisk. Jag trodde Robin skulle försvinna. Men hon är tillbaka som aldrig förr och slagit igenom stort.

Denna videon visar verkligen hur 90' talet såg ut. Vita linnen med svarta linnen, stor och silvrig dunjacka, höga gympaskor och en dans som ser ut som ett några danssteg till höger och vänster och sen lite vifft med händer och armar. Det är en av musikvideon som bär upp 90 talet perfekt.

Jag är förvånad och chockad men samtidigt så försöker jag att intala mig själv att jag inte ska vara det. I sådana här situationer så behöver jag inte vara förvånad eller chockad, för det är så den mänskliga biten är. Vi alla har våra åsikter. Men folk kan inte riktigt släppa taget om det här med åsikter. EGNA åsikter och EGNA tankar. Det är något som var och en har och står för. Vi kanske kan försöka övertyga den ena människan om min åsikt, att den är bra, men då ska det göras bra. Men att dra sig över någon annan som tänker och tycker helt annat är bara fel, det är inte mänskligt. Förlåt mig, men det är det absolut inte. Säg ditt och jag säger mitt! Kommer inte överens? Fine, låt det passera och strunta att dra upp diskussionen. Speciellt bloggandet....

Upptäckte nu för någon dag sen att en känd bloggare, namn blondinbella, blivit påhoppad i utlandet, av en kille. personligen tycker jag det är hemskt. jag tycker man kan gå hur som helst egentligen utan att det ska sättas ett främmande finger på en, tyvärr så går det bara inte och det borde alla veta idag, ibland får man anpassa sig, fast fortfarande tycker jag inte det ska avgöra saken. Jag har gått in till bogg till blogg och stött på flera olika inlägg om denna händelsen med denna tjej blondinbella. Uppmärksamheten får hon, men det är ingen god en. Tvärtom!

Hennes föräldrar får ta smällen. Många bloggare skriver och många som kommentera skriver att det är föräldranas ansvar och att det är dåliga föräldrar som skickar iväg sitt barn som är yngre än 18 år. Det borde vara dom som tar straffet och att det inte alls är chockerande att just hon blir utsatt av detta pga hennes föräldrar. Äh lägg av! Vad är detta för trams?

varför ska man alltid hitta något fel i just sådana situationer? varför kan man för en gång skull bara inte tycka något är hemskt utan att hitta ett fel, eller skyla på någon. Måste man ha någon att skylla på hela tiden så är det bara fel. Det är inte föräldranas fel och inte tjejens. jag diksuterade lite om detta för min mamma innan och hon behövde inte fundera över det, utan hon kom med ett rakt svar: Jag hade aldrig skickat iväg dig om jag inte lita på den/de du åker med. och ja, jag tycker där ligger en väldigt bra förklaring till det. Visst det kan hända så mycket, SÅ mycket skit. Men ibland känns det nästan som det händer mer skit i Sverige som vi alla kan bli utsatta för mer eller mindrem än vad det gör utomlands. Även om jag åker med vänner/pojkvän som min mamma och pappa litar på så kan det fortfarande hända saker. Det kan hända saker överallt. Jag kan börja klaga på en förälder när jag ser en 13-15 årig själv i utlandet, då kan jag börja klia mig på huvudet och fråga mig själv "vad fan pågår?", men inte nu. Det är verkens föräldranas eller hon självs fel.

ta och stoppa upp en strumpa i hjärnan på er så ni får lite blodpropp hit och dit, för ni som hittar fel i allt har nog inte börjat letat efter era egna fel ännu. Dessutom är det en blogg, hon nämner sitt liv där, Inte om hur hennes föräldrar är. Jag måste ta och försvara lite för det är sinnes hur man kan gå på föräldrar. Tjejer som blir utsatta för det dagligen som inte kan göra något åt det eller inte vågar pga sådana här attityder, finns runt om oss överallt. Tänk på det, eller så låter ni bli. Och jag kan nästan gissa på att ni låter bli... som sagt, blodpropp i hjärnana behöver ni.

Jag är ensam, lämnad i gråa sverige, Ensam. Ensam och trött. Ensam och ledsen. Nääääääh, nu ska vi inte överdriva, men nästan på. My little man är i Bulgarien och ska vara där i två veckor. Vi fixar det! Det är inte så att vi träffas tre dagar i veckan, långt ifrån. Vi ses högst två dagar i veckan, om turen finns med oss. Men just de dagarna får man iut så mycket på. Så vad ska jag göra nu då? Rulla runt i sängen och sakna? En hel del, men jag ska också få saker gjorda. jag måste sysselsätta mig. För nu insåg jag att jag är all by myself i två veckor. Jag har redan kommit på en bra sak som ska ske den helgen när jag är ledig. Innehåller spår av tjejer. Long time no see! Fast nu blir det jobb..

Lördag då, ledighet och sådär ja. Inte riktigt tänkt mig hur helgen skulle vara men den blir nog bra. Ikväll blir det bowling och det är man kass på. Slänger klotet till höger och vänster och puff så sitter det rakt i väggen. Jag koncentrar mig mer på hur jag ser ut när jag skjuter iväg klotet mer än att koncentra mig på själva spelet. Frida och Joel är med på det. Ska bliiiii härligt att höra mer än bara skånsk dialekt, iaf från joels del. Mat och bowling. Gott gott gottiligoott.

Jag har fått ett mail, ett udda mail från en kär little vän, en udda vän, som är lite blåst. Men det gör inget. Vad har man inte vänner för. Grejen är att jag ska svara i bloggen. Men det gör jag inte, för som sagt var frågan udda..och min vän är blåst. Fundera då ut hur den frågan egentligen ställer sig...till just mig!

-det var dagens onödigaste.

idag är man glad lise-lotta! Bio, godis och manligt kött!
GURU JOSH _ INFINITY, dagens word-låt!

g-night

Jag lovar mig själv sömn i tre dagar, men nej nej. bara för man inte kan säga nej så ska man sitta här klockan sex för att man ska göa morgonarbete.

Åt helvete med allt nu!

Jag får göra allt det där med insulin nu. Hedrad? Nja, inte direkt. Större ansvar och det är inte min grej det här med ansvar. Inte för att jag missköter det, tvärtom. Jag är så noggran man kan bli med ansvar. Det är just det som är nackdelen. Medans andra kollar en två gånger så kollar jag tio gånger. Antigen kommer jag bli älskad eller hatad pga detta på jobb.

Nu jobb och sen är det.....h-h-h-heeeeelg!

Jag googlar och jag älskar det, jag googlar på det första som kommer upp i mitt huvud. Om det är så är från toalett till mat så googlar jag det. Jag får upp så mycket fakta, information, skitfakta och bilder om just allt så det är nästan otroligt. Men ibland googlar jag in på sjuka saker....

och fortfarande så är det inte det sjukaste man googlat in på. Ibland undrar man vad man googlar på....

Det är farligt att bara sitta och inte ha något att göra. Det slutar med att man beställer kläder och sitter fortfarande kvar i nattkläder ända in på 12.43. Dags för lite jobb nu!

Old times - old fool's

Precis fått ur min stora knuta i mitt hår som jag råkar får, typiskt nog, varannan dag av flera olika annledningar. Och då finns det FLERA olika annledningar. Mitt hår är smalt och det bildar knutar och ruffs väldigt lätt om jag inte sköter om det, det behöver inte alltid vara knullruffs som folk gärna vill ha det till. Men ändå tittar folk på en med en helt annan blick när man kommer med ett konstigt ruffs i håret, såklart! Det hade jag nog med gjort, om jag tänker efter.

Mamma bad mig tidigare ikväll att springa och handla godis innan konsum stängde, och jag, nyduschad och inte hunnit kamma ut min knuta än, drog på mig kläderna och rusa ner till konsum i sista min innan stängningsdags. Jag springer och plockar det godiset jag ska ha och går till kassan. Röd om kinderna blev man pga stress till affären. Den som sitter bakom kassan är en manlig man. Han tittar på mig och säger hej som alla bakom en kassa artigt nog gör. Därefter tittar han på mig igen när jag lämnat fram pengarna, och så flinar han. Jag flinar tillbaka med ett stort frågetecken på huvudet. och då säger han, väldigt artigt och tyst: Godis efter det roliga va?

Jag blev mer röd i ansiktet, tog godiset och halvsprang ut. Tur att någon kan skämta om min frisyr ibland, när den är som dåligast men sen undrar jag om det hade varit en kvinna, om hon hade sagt det på samma sätt som han i kassan, eller hon hade tänkt för sig själv "hon har visst fått sig lite!"

Ruffs och stora knuter i håret begöver inte betyda att man precis legat och rullat- runt -som- en pilsk- katthona. Det kan vara av flera olika annledningar. Min är: rhodos- och öroninflamation, Jag- orkar -inte- sköta- om håret-annledning

Vill jag gå ner i vikt, går jag ner i vikt. Men jag tycker om att se ut som en valross. Jag tycker om att äta fel. jag tycker om att skaka fett i en bikini. Jag älskar det! Hade jag inte gjort det hade jag gjort något åt det för längesedan. Jag ställer mig på en våg och ser mina 80 kärleksberusande kg och jag känner mig bra. Ena dagen går det upp ena dagen går det ner. Jag firar inte, jag klagar inte. Vill jag ta upp mer än en plats på bussen eller flygplanet så gör jag det, då får jag bättre plats till att sova och ingen stör mig. För jag måste ha energi för att äta mat efter bussresan/flygturen, inte sant?

Jag kommer aldrig förvånas av hur den bittra sanningen om människan på denna planet egentligen är. En bitter människa är inte en som kan stå för det dom spyr ur sig och visa och stå för vem hon/han egentligen är. I många fall, vilket jag själv upptäckt är det inte så. Anonym till höger och vänster. Jag har kännt mig road en del gånger, till och med överasskat mig själv med att ha ett leende på läpparna när man läst dessa känsliga kommentare. Man tar inte åt sig av själva innehållet. Det man tar åt sig av är personen i frågan. Personen som sitter där och fegar bakom internet. Jag blir ledsen för personens skull att jag inte kan få ta del av vem det är och hur människan egentligen tänker.

Jag vill inte säga det vanliga som alla säger: att personen är avund, brist på självförtroende eller säga att personen ska stå för det som skrivs m.m, nej nej, det vill jag inte skriva för många gånger behöver det inte vara så. Jag kanske har gjort något. vem vet! Just det VEM VET! Jag kommer aldrig få svar på det för att människor fortsätter att fega ur av någon annledning.

Jag förväntar mig nu att personen ska bli medlem så kommentarena kan fortsätta, för så roligt är det att kommentera har jag upptäckt. Men det måste vara trist att leka med sig själv?

glöm inte: 200gram choklad om dagen är bra för magen!

Jag blir så knäsvag av dig. Du kan knäppa med dina fingrar och jag är hos dig på direkten. Du kommer med blommor, mat och god glass. Sen står du där utanför huset, brun och blond med din gula t-shirt. Knäna ville vika sig. Du gör mig svag. Du får mig att bli kär om och om igen.

Du ger dig själv tiden till att hålla om mig och låta mig ligga på ditt knä när jag har ont. Du trösta mig med god glass och står ut med mina korta svar. så blir det när man är sjuk, jag kan inte rå för det men dåligt samvete får man vilket fall som helst, jag är kär. Att bara en liten sak som att du går ifrån mig på morgonen för att jobba kan vara så smärtsamt. Se dig gå i regn får mig att bara vilja springa ut till dig och ge dig en kyss, en spiderman kyss! BA-HA.

Älskar dig christoffer. Som en kärlekstönt jag kanske är nu... men jag gör det. Jag vet att jag älskar dig, men visa dagar inser man det bara extra mycket och det är tyvärr när man inte är med varandra. Varför är det så? Man vill bara springa tusen varv runt huset och skrika att du är min. Att jag är stolt över att ha dig vid min sida. Att du får mig att le för att du ler.

Att vi kan pila i våra näsor tillsammans från första ögonblicket - är kärlek. Vår kärlek.

mhm, inga rhodos bilder än, men jag är frisk fast idag är jag upptagen med annat, som tex städa och göra det finfint tills senare ikväll. Men under tiden allt detta sker ska jag gå upp och ner från trappan och lyssna på denna vackra låt. Tipset fick jag från lilla C! När jag hörde att tiesto skulle blanda sig med denna musikstilen så blev jag lite knast på mannen, hallå...tiesto, skärp dig. men nej nej, han gör det igen. Han förvånar mig. Tiesto tiesto..du tar inte armin van buurens plats men du är en sweet köttbitt!

- jag ställer mig framför speglen och sträcker ut en hand och blundar medans jag skriker åt denna text i låten: But how..Do you expect me, to live alone with just me? ‘Cause my world revolves around you. It’s so hard for me to breathe

Jordin Sparks ft Chris Brown - No Air (Tiesto Remix)

Efter att ha kramat och släppt tårar på drygt en liter var tredje timme , på min kudde så ska jag väl säga att jag är nöjd och kanske kanske kaaanske kan jag somna i natt. Jag har inte kunnat prata i telefon på dessa dagarna pga smärtan och irritationen och jag har inte kunnat höra bra heller. Är det nu jag ska säga att öroninflamation är så hemsk så att jag inte ens önskar att min värsta fiende får det? nej absolut inte, det är en perfekt smärta som min värsta fienden kan få. Att lida i detta är värre än att sitta i fängelse och ha det bra med god mat och tv på rummet. Jag ska bara skaffa mig en värsta fiende också som jag kan ge öroninflamation till. Förslag på vem det kan bli?

Jag är hemma hemma hemma hemma! Inte skönt. Man vill bara tillbaka och uppleva mer av rhodos. Få uppleva, svett, tårar och kärlek ännu mer än vad man fick på den snabba veckan. Brun blev man lite men man vill ha mer. Så fort man satte sig på planet hem så innebar det problem. Så fort man ska hem till Sverige så blir det problem. Öroninflamation, en kraftig sådan. Därför lägger jag ut lite bilder sen istället då jag har tålamod. Pencillin hjälper en stor del av det om jag samtidigt tar en massa smärtstillande. Om jag bara kunde ha det på flyget hem. Så nu sitter man i sin säng och har ont. Det enda positiva var när man var hem kommen, var att mamma och resten av familjen hade gjort små överasskningar och skrivit kort till en. Klart man blir rörd då, speciellt när man ska försöka att vänja av sig att man måste nu sova ensam dessa 5-dagar i veckan som alltid innan. Efter En hel vecka och lite till så har man fått sova med C! PUFF sa det och jag ska sova ensam, med öroninflamation. Jovisst, jag har velat ringa han tusen gånger men han känner mig och jag känner mig själv, jag gör det inte! Men däremot tänker jag på hur han lät mig gråta och krama hans hand så hårt jag ville när jag hade som mest ont. Nu blir det mer säng och mer medicin. c-ya