värmen sitter kvar i rummer. Solen har tagit över mina fyra och en halv vägg. Jag svettas och klockan är natten. jag har inte riktigt ännu kommit över äcklet incidenten, som låg och roa sig med mina kläder, dvs spindeln med de långa och berömda benen. jag tittar överallt och specielt när det är såhär varmt. Men ja, på tal om äckel saker hähä, något jag suttit och tänkt på ikväll är barn, bebisar m.m
jag har nyligen fått veta att en av mina närmaste tjejer i mitt liv ska få ett litet barn. Hade det varit för några månader sen, eller rättare sagt ett år sen hade min reaktion inte blivit som den blev denna gången. Denna gången jubla jag och sa grattis! eller ja, det är såklart. men innan hade jag gjort tvärtom. Jag hade fnyst och frågat "är det inte väl lite väl för tidigt?" - som en nära vän tycker jag inte det är den rätta takten. Jag kan inte påverka min väns beslut om ett barn, om ett liv som ligger i hennes mage. Jag blev rätt tagen av mig själv. jag fick lugna ner mig och medans vi gick till bowlinghallen (vilket vi skulle göra, gå och bowla) så tänkte jag en stund för mig själv, att jag kanske ändå har ändrat på mig lite. jag är inte så negativ till barn trots allt, eller var jag bara glad för min väns skull? jag kunde inte riktigt avgöra. men nu efter hand har det slagit upp för mig. Det är klart jag vill ha barn! Jag vill ha barn, kanske inte tre stycken, men ett..kanske två. går det med ett och ett halvt så är det perfekt. jag gillar inte ljud, men barn gör ljud, right? jag gillar inte att sitta och leka, men barn älskar att leka, right? jag gillar inte att offra mina pengar för en extra person, men barnet måste ha sina saker med, right? RIGHT RIGHT RIGHT!
Jag har accepterat att barn behöver allt det där, och jag har full förståelse för det nu. (nej, jag har inte haft det innan just för att jag var kanske mer ego då) Nog allt är jag ego om något! Men jag inser det här med barn är tuff men underbart. Har jag blivit vuxen? Kom igen, jag är bara tjugo år, knappt. Jag är nog inte vuxen när jag är tjugotre. Men jag kommer att bli det förr eller senare. Om jag så ska vara trettio år. Barn ska jag ha, men enbart när jag lär mig att det inte bara finns jag jag jag, i den världen. Att bilda en familj med någon som står dig så nära och som man älskar så djupt, måste vara ett av de vackra ting som här i världen. Förmodligen kommer jag förstå det där med barn ännu mer sen. när jag anser att klädesbutiker inte är ett av de vackraste jag vet, i min värld. Vissa mognar snabbare än andra, vad vet jag. Men faktiskt så glädjer det mig att vänner runt omkring mig bildar familj, ja.. jag kommer säga allaredan, men jag säger det så positivt som möjligt. När min tid är kommen så är det kanske om tio år, vem vet. Men då är det jag som får all uppmärksamhet, för alla andra har ju redan fått sina utspottade melonhuvud. :)
Barn är goa, knubbiga och gobelibubuuu-buu gosiga! jag har helt enkelt inte tid, tålamod och ork för dom!
jag har nyligen fått veta att en av mina närmaste tjejer i mitt liv ska få ett litet barn. Hade det varit för några månader sen, eller rättare sagt ett år sen hade min reaktion inte blivit som den blev denna gången. Denna gången jubla jag och sa grattis! eller ja, det är såklart. men innan hade jag gjort tvärtom. Jag hade fnyst och frågat "är det inte väl lite väl för tidigt?" - som en nära vän tycker jag inte det är den rätta takten. Jag kan inte påverka min väns beslut om ett barn, om ett liv som ligger i hennes mage. Jag blev rätt tagen av mig själv. jag fick lugna ner mig och medans vi gick till bowlinghallen (vilket vi skulle göra, gå och bowla) så tänkte jag en stund för mig själv, att jag kanske ändå har ändrat på mig lite. jag är inte så negativ till barn trots allt, eller var jag bara glad för min väns skull? jag kunde inte riktigt avgöra. men nu efter hand har det slagit upp för mig. Det är klart jag vill ha barn! Jag vill ha barn, kanske inte tre stycken, men ett..kanske två. går det med ett och ett halvt så är det perfekt. jag gillar inte ljud, men barn gör ljud, right? jag gillar inte att sitta och leka, men barn älskar att leka, right? jag gillar inte att offra mina pengar för en extra person, men barnet måste ha sina saker med, right? RIGHT RIGHT RIGHT!
Jag har accepterat att barn behöver allt det där, och jag har full förståelse för det nu. (nej, jag har inte haft det innan just för att jag var kanske mer ego då) Nog allt är jag ego om något! Men jag inser det här med barn är tuff men underbart. Har jag blivit vuxen? Kom igen, jag är bara tjugo år, knappt. Jag är nog inte vuxen när jag är tjugotre. Men jag kommer att bli det förr eller senare. Om jag så ska vara trettio år. Barn ska jag ha, men enbart när jag lär mig att det inte bara finns jag jag jag, i den världen. Att bilda en familj med någon som står dig så nära och som man älskar så djupt, måste vara ett av de vackra ting som här i världen. Förmodligen kommer jag förstå det där med barn ännu mer sen. när jag anser att klädesbutiker inte är ett av de vackraste jag vet, i min värld. Vissa mognar snabbare än andra, vad vet jag. Men faktiskt så glädjer det mig att vänner runt omkring mig bildar familj, ja.. jag kommer säga allaredan, men jag säger det så positivt som möjligt. När min tid är kommen så är det kanske om tio år, vem vet. Men då är det jag som får all uppmärksamhet, för alla andra har ju redan fått sina utspottade melonhuvud. :)
Barn är goa, knubbiga och gobelibubuuu-buu gosiga! jag har helt enkelt inte tid, tålamod och ork för dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar