jag städa bland mina kläder på rummet innan. dom låg i en stor hög, som alltid när jag är som latast. jag drog upp dom en efter en och avgjorde om det skulle tvättas eller skulle användas en gång till. från ingenstans kryper det en äckligt stor spindel rakt förbi mig. panikslagen springer jag ner för trappan. skriker och härjar att någon får ta den äckliga saken. mamma brydde sig, hon ringde pappa och störde han i sitt ärende som hon aldrig bruka göra. men det var inte för att jag var ledsen och panikslagen pga detta djuret, åh nej, mer för hennes egen skull. hon ville inte somna och veta att det fanns en så pass äcklig spindel i huset. den får lov att krypa på hennes barn, men bara den håller sig ifrån henne. min älskade mamma.
pappa kom hem och vi gick upp tillsammans, pappa fick givetvis gå upp först. vi leta och pila bland kläderna men det lilla äcklet var borta. vi gick ner. efter en stund bestämde jag mig för att jag skulle vinna denna match! jag och lillasyster gick upp. hon gick först och jag efter. älskade storasyster! väl framme till mitt rum, vände vi upp och ner på sängen och där under var det en helt annan värld med saker, damm och skit. vi rensa och pilla. min syster skriker något om något äckligt hon sett bland kläderna vi flyttat. hon springer ut från rummet. jag står kvar längst in i rummet och får panik. jag rör inte mig jag säger inget å några sekunder. skriket kommer efter: VART ÄR ÄCKLET? VAR ÄR DEN? KOM TILLBAKA, JAG STÅR INTE HÄR SJÄLV. LÄMNA MIG INTE. PAPPA KOM HIIIIT!
tårana rann och jag kände bara hur jag blev överfallen av miljoner äckliga långa och håriga spindlar. Pappa kommer och smäller den. till och med han blev rädd, men han tog den och gick sedan och spola ner den, som den man han är. efter en stund tog jag tag i allt och rensa ut hela mitt rum. jag skulle inte sova förens allt skit var borta. allt skulle vara rent, även sängen.
jag undrar hur jag kommer klara av ensamlivet utan föräldrara när det kommer till sådana här saker. idag kände jag mig som hela 9 år som blivit rädd för en dammtuss....
pappa kom hem och vi gick upp tillsammans, pappa fick givetvis gå upp först. vi leta och pila bland kläderna men det lilla äcklet var borta. vi gick ner. efter en stund bestämde jag mig för att jag skulle vinna denna match! jag och lillasyster gick upp. hon gick först och jag efter. älskade storasyster! väl framme till mitt rum, vände vi upp och ner på sängen och där under var det en helt annan värld med saker, damm och skit. vi rensa och pilla. min syster skriker något om något äckligt hon sett bland kläderna vi flyttat. hon springer ut från rummet. jag står kvar längst in i rummet och får panik. jag rör inte mig jag säger inget å några sekunder. skriket kommer efter: VART ÄR ÄCKLET? VAR ÄR DEN? KOM TILLBAKA, JAG STÅR INTE HÄR SJÄLV. LÄMNA MIG INTE. PAPPA KOM HIIIIT!
tårana rann och jag kände bara hur jag blev överfallen av miljoner äckliga långa och håriga spindlar. Pappa kommer och smäller den. till och med han blev rädd, men han tog den och gick sedan och spola ner den, som den man han är. efter en stund tog jag tag i allt och rensa ut hela mitt rum. jag skulle inte sova förens allt skit var borta. allt skulle vara rent, även sängen.
jag undrar hur jag kommer klara av ensamlivet utan föräldrara när det kommer till sådana här saker. idag kände jag mig som hela 9 år som blivit rädd för en dammtuss....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar