Jag är hemma hemma hemma hemma! Inte skönt. Man vill bara tillbaka och uppleva mer av rhodos. Få uppleva, svett, tårar och kärlek ännu mer än vad man fick på den snabba veckan. Brun blev man lite men man vill ha mer. Så fort man satte sig på planet hem så innebar det problem. Så fort man ska hem till Sverige så blir det problem. Öroninflamation, en kraftig sådan. Därför lägger jag ut lite bilder sen istället då jag har tålamod. Pencillin hjälper en stor del av det om jag samtidigt tar en massa smärtstillande. Om jag bara kunde ha det på flyget hem. Så nu sitter man i sin säng och har ont. Det enda positiva var när man var hem kommen, var att mamma och resten av familjen hade gjort små överasskningar och skrivit kort till en. Klart man blir rörd då, speciellt när man ska försöka att vänja av sig att man måste nu sova ensam dessa 5-dagar i veckan som alltid innan. Efter En hel vecka och lite till så har man fått sova med C! PUFF sa det och jag ska sova ensam, med öroninflamation. Jovisst, jag har velat ringa han tusen gånger men han känner mig och jag känner mig själv, jag gör det inte! Men däremot tänker jag på hur han lät mig gråta och krama hans hand så hårt jag ville när jag hade som mest ont. Nu blir det mer säng och mer medicin. c-ya