fredag 11 juli 2008

Jag blir så knäsvag av dig. Du kan knäppa med dina fingrar och jag är hos dig på direkten. Du kommer med blommor, mat och god glass. Sen står du där utanför huset, brun och blond med din gula t-shirt. Knäna ville vika sig. Du gör mig svag. Du får mig att bli kär om och om igen.

Du ger dig själv tiden till att hålla om mig och låta mig ligga på ditt knä när jag har ont. Du trösta mig med god glass och står ut med mina korta svar. så blir det när man är sjuk, jag kan inte rå för det men dåligt samvete får man vilket fall som helst, jag är kär. Att bara en liten sak som att du går ifrån mig på morgonen för att jobba kan vara så smärtsamt. Se dig gå i regn får mig att bara vilja springa ut till dig och ge dig en kyss, en spiderman kyss! BA-HA.

Älskar dig christoffer. Som en kärlekstönt jag kanske är nu... men jag gör det. Jag vet att jag älskar dig, men visa dagar inser man det bara extra mycket och det är tyvärr när man inte är med varandra. Varför är det så? Man vill bara springa tusen varv runt huset och skrika att du är min. Att jag är stolt över att ha dig vid min sida. Att du får mig att le för att du ler.

Att vi kan pila i våra näsor tillsammans från första ögonblicket - är kärlek. Vår kärlek.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Läsa det du skrivit ger mig en otrlig gåshud, man känner en otrlig saknad, det jag känner för dig kommer jag aldrig kunna beskriva i ord, Jag visar dig hellre. Detta e stort! Pöss Älskar dig!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.