Idag offra jag min söndag för att gå på dop i marieholm (Eslöv). Jag visste inte hur man skulle åka men jag tog den hjälp jag fick till det. När jag steg ur sängen så förstod jag att det var ganska så jobbigt att planera och vara ansvarig för att få allt ordnat inför ett dop. Jag menar, jag är bara en simpel gäst. Fast när jag varit gäst så har jag alltid haft föräldrana och släkten nära. Jag har alltid gått med dom. Nu skulle jag få gå själv och detta hade inte ens med släkten att göra. Detta var ren vänskaps relation.
Det fick bli en hel del stress, sm alltid när det gäller mig, men jag kom iväg. Tåget var inställt, men jag kom fram! Jag fixa alltså den första delen: att komma dit!
Det var dags för att sätta sig i kyrkan och titta på hela proceduren. Segt men väldigt bekvämt, just för att jag var själv. Andra delen klar: jag kunde sitta tyst i en kyrka. Självklart va det dags för fika efteråt och jag hade då fått varningen att jag absolut inte känner någon där. Sammanlagt var det 63 personer, och jag stod ensam. Jag kände en och det var min vän som då var mamman till dottern. Tredje delen avklarad: jag tog mitt ansvar som vän och försökte lära känna de okända. efter det fick jag mys alite med bebisen som var stjärnan över dagen. Fjärde delen var klar: jag stod ut med ett barn i min famn.
Så med andra ord så har jag nu tagit ett steg närmare vuxen livet med att gå på sådana här tillfällen. Känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar