Mina möten är klara för denna veckan, skönt och avslappnat men det känns ändå inte helt okej. vet att det finns mer att hämta och vet att det inte är över än. Därför kan det vara extra skönt att komma hem till en glad gudson som har tillbringat sin vecka här hos mig. Jag är inte så mycket för barn. Anna fick idag se den sidan av mig. Den är ganska så hemskt. Tålamod finns inte där och irritationen kommer fram så lätt. Men inte ikväll. Det var som han lukta sig fram till att jag behövde ett leende. Tydligen är barn som små djur, dom känner av just ALLTING. Okej, dumt att jämföra barn med...djur...äsch, you get it folks!
Benjamin satte sig i mitt knä, och det var dags för att inta rampljuset lite med foto. Han uppskatta det för han skratta så mycket och det gjorde faktiskt jag med. Jag skratta så mina kinder blev röda. Han är tre år och sprider glädje. Han är min Gudson som säger "vaau eeeä deee?" (= vad är det?) konstant! Så här mycket tålamod och tid har jag inte gett något annat barn, och så kommer det förbli med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar