Ingen sömn, ingen ro. Efter att ha kämpat en hel natt med att försöka sova så gav jag upp när jag hörde pappa stiga upp för att gå till jobb. Jag visste om att jag skulle inte komma sålångt till skolan idag. Efter jag hörde pappa öppna dörren för att bege sig till jobb, sprang jag ner i den snabbaste farten jag hade inne och sökte igenom hela huset efter alvedon med tårar, stora som bara den, i ögonen. Därefter kom mamma och sa att vi inte hade några. När apoteket öppnar skulle hon handla in. Nu har jag tagit lite alvedon (fyra stycken!) och det känns bättre men jag vet om att örat måste kollas upp. Så ikväll blir det in till.. fan jag minns inte var det heter. Jour..något. Jag ska bli frisk tills imorgon, det bara är så.

Att ha öronvärk är faktiskt den grymaste smärtan kroppen kan utsättas för. Jag har heller maginfluensa. Detta är hemskt!