Ibland undrar jag vad det kan vara för människor man arbetar med. Här går man på gymansiumet och har all vett och etikett i huvudet som man fått inprintad i huvudet av sina föräldar sen man var en liten kido. Och så kommer man till en arbetsplats där det finns vuxna människor, som har gått ut skolan för sisådär mer än tjugo år sen eller vad fasiken det än nu blir. Äldre är dom iaf! Och så beteer dom sig som småbarn när det gäller schema och vem som ska göra vad. och det värsta är ändå att folk inte har mage till att säga direkt till en vad man gjort fel eller hur det istället ska vara. Då är det så mycket enklare att man gå till någon annan och pratar illa om personen som gjort fel (utan att ens veta om att man gjort fel) och sen förvärras allting. hade jag varit arbetsledare så hade jag sett till så att sådant inte hade förkommit. Jag hade visat vem som hade bestämt och vilka regler som gäller. jag hade varit kungen. Miss king som det så troget heter!

Jag förstår att det förekommer nästan överallt vart man än arbetar men det finns gränser även ute i arbetslivet. och nej miljön på jobbet är absolut inte det bästa, men det gör väl inte hela saken bättre med att sitta och betee sig som snorungar som bråkar över den sista godisbiten i påsen? Det är dags att växa upp från det och inse att man kan ta visa saker ordentligt. Man kan tex försöka förbättra arbets miljön med att först och främst visa lite hänsyn och tålamod till andra. Som tex mig som är vikarie. och jag anser att jag gör mycket bättre jobb än många fast anställda dä när det kommer till just den här frågan med att vara en bra arbetskamrat.

Jag förtjänar fan en oscar!