Sött med grönt

Ni vet de männsikor som är med i olika förenigar, och som står där ute på gatan i stan och vill få en eller två minuter av din tid? Jag har svårt att säga nej till dessa människor. Jag tycker synd om mig själv som lider av att se deras sorgsna blick när man säger nej eller att man bara gårförbi utan att säga något. Det kanske är en svaghet? Jag och Anna gick förbi en greenpeace arbetare idag. Vi gick inte förbi och vi sa inte heller nej. Vi stanna till och bad om att få höra vad snubben inom greenpeace hade att erbjuda. Han fick ett leende som om att det var den första personen på hela dagen som hade stannat frivilligt. Hans mun satte igång med en gång. han prata om djur, miljö och om havet. Jag kunde inte riktigt grepa allt som kom ut från hans mun för jag märkte att jag blev distraherad av snubbens skratt och hans babyface ditt ansikte som jag vill få till en positiv sak, babyface = gottis! Rätt som det var så hade jag gått med på att betala femtio kronor i månanden till Greenpeace. Anna föll för det med. Vi gick därifrån med ett skratt. Jag var väldigt chockad över vad som hade hänt. Jag hade gått med i Greenpeace för att snubben var himelskt söt att titta på. Kan somna gott i natt, den saken är klar. Jag har gjort greenpeace rikare.

Ps. När greenpeace gubbarna säger om dom får lov att låna en eller två minuter av din tid, så menar dom verkligen det också. Det tog bara en eller två minuter. Det har vi alla tid med, eller?