För att det bara är en sådan dag...

Det var bara att svälja sitt morgon saliv 05.00 på morgonen idag. Magen drog ihop sig, ögonen kändes som att de höll på att försvinna av all trötthet som fanns i min kropp. Det var en helt annan Lisette som sa till mig att jag skulle sova, det var en trött och uttråkad Lisette. Hon orkar inte göra någonting alls, hon bara ligger. Den riktiga Lisette går upp och gör lite nytta. Hon kommer försent för det är hennes grej...alltid komma försent, men hon går upp och gör det hon blir tillsagd att göra. Svårt val. Uttråkad eller ansvarsfull? För många val. Jag går slutligen upp och förbereeder mig för en stor dag. Plockar fram de nya gympa skorna från skopunkten, gör en stor frukost, klär på sig friskt och varmt, laddar på mobilen med någerlunda bra elektroniska låtar, öppnar dörren och tar ett steg ut, andas in och börjar promenera. Jag promenera och är fullt medveten om att jag kommer missa ett viktigt prov idag. Fullt medveten om att det inte är bra. Fullt medveten om att det kan skapa skäll. Fullt medveten om att jag börjar kallsvettas så fort jag tänker på min klass och salen vi sitter i, bänkarna jag en gånng tyckte så mycket om, lärarna som jag en gång titta upp på, klasskamraterna jag en gång kände lycka för, ämnena som jag en gång kände sig stolt över. Jag är en av varje, ansvarsfull och uttråkad. Jag försöker få ihop det i allt i ett och föröska vara så positiv som möjligt. Det kan få en att må illa. Promenad gör allting bättre. Promenad, sol och elektronisk musik. Tänka sig!