jag fick en...sen kommentar om min syn till barn nyss. eller ja jag såg den nyss. jag vet inte hur kommentarena ska publiceras för jag har valt något krångel med det. men annars hade jag defenitivt lagt ut den. men i kommentaren stod det hur respeklös jag var mot gravida kvinnor. och att "barn är det enda ni tänker på". och att jag var den goaste tjejen i klassen fram tills jag sa denna kommentaren. jag är respeklös och omogen.

förlåt om jag fick ett litet leende.

för det första: du nämde skolan? gymsaiumskolan är den enda skola jag kan klura ut att det handla om. där var gravida till höger och vänster och hur gammal är man när man går gymnasium? Exakt. man är inte gammal. jag har gått i tre år med en klass där det har ältas om barn och bebisar. och människor runt i min omgivning visste att jag inte var så mycket för barn. knappast mogen för det och kanppast tålamodig för det. och nu vet jag inte år eller datum eller dag på detta, som nu min respektlösa attityd till barn skedde. så vitt jag vet har den skett hela tiden. däremot har jag mognat.

för det andra: jag är inte van vid att sitta och prata barn i min ålder. jag hade ingen runt min omgivning som hade barn eller tänkte planera det. om jag ansåg det som fel? Både och. men det är mina åsikter! enbart åsikter, inte fakta. jag har aldrig gått och sagt att det är ett misstag och att man är för ung. jag har sagt att JAG var för ung och att det skulle vara ett stort MISSTAG för mig. sen vad dom andra gör, låt dom. jag är bara inte intresserad av att höra om barn titt som tätt. inte när jag var 16-18år. jag ville inte höra om att bilda familj eller skaffa barn. varför ska jag då sitta och gulla och säga "snälla, berätta mer!". Ja, jag kunde lika bra gått därifrån och inte sagt ett ljud om det. men nej, varför skulle jag? alla andra kunde vara så frispråkiga om allt, så varför kunde inte jag?

för det tredje: en nära vän till mig idag, väntar barn, och det är nu jag känner av hur kul och mysigt det är att se sina närmsta vänner bilda familj. jag vill höra allt och jag vill till och med känna på magen. jag är riktigt glad för hennes skull! jag säger inte att jag är mogen och har tålamodet för barn bara för det. men mina tankar mognar mer och jag börjar inse mer och mer när tiden går. och om några år kanske jag till och med är öppen för att bilda familj själv.
men åldern har stigit och skolan är slut. jag tänker i helt nya banor. Jag vet inte om det har för att jag har lämnat skolstadiet och kommit ut i vuxenlivet.

det är synd att man mister sin titel på goaste tjejen i klassen. men i och med jag vet vilken klass vi pratar om här så var väl alla goa mot varandra på ett eller annat sätt. och tyvärr blev det ofta konflikter när sanningen begavs. jag vet inte om jag ska be om ursäkt eller vad jag ska göra. men jag gör det: jag ber om ursäkt om du tog det så hårt. och när jag själv får barn så kommer jag nog vara lycklig. OM jag nu får barn. men då kommer jag också vara väldigt försiktig med att prata barn. jag kommer prata om barn för den som vill höra om mig, och om mitt barn. för precis som ni gravida tjejer vill att vi (som inte ha några barn) ska förstå er, så ber jag er...förstå oss!
men egentligen: vilket svar förväntar man sig från en som inte känner för barn överhuvetaget?



jag blev inte goare nu va? :)