jag fattar inte grejen med facebook egentligen. så fort jag tänker på det så tänker jag på "ansiktsboken", vilket jävla namn egentligen. och jag förstår inte hur den kan vara så populär som den är. i början fatta jag inget men jag gav den en chans, sen så märkte jag att det ändå var ganska mysigt. här bygger jag upp mig på en ny sida. därefter blev det bara tråkigt. inget hände och det var bara tråkigt. man blev vän med folk som man egentligen inte ville bli vän med men man kunde inte neka. fast nu har jag fått veta att dom inte ser det! är det så pass ändå? men jag har börjat utnyjttja det nu. idag skrev jag ihop min inbjudan till födelsedagen och skicka ut. tjohej! istället för att skicka sms, skriva msn eller skicka inbjudningskort, som jag hade gjort om jag inte var för lat! kära ansiktsbok, du kan vara till nytta ibland, men annars är du bara jobbig och ångest ibland.