Mammas present på sin 42års dag är klar. (en liten del...)

Jag slipper aldrig att höra den enformiga och hatiska meningen. Om jag inte är hemma får jag höra den ändå. Är jag hemma och mamma kommer innanför dörren så tro inte att hon frågar hur vi mår. Nej nej. Hennes dag hemma börjar när hon kommer hem och frågar "VAR ÄR SMULAN?". Och är jag inte hemma och syster inte kan svara henne så ringer hon på min mobil. När jag ser att klockan är 16.00 och min mobil ringer så vet jag direkt vem det är. Jag vet också vad hon har på hjärtat. Jag svara i telefonen och hör: VAR ÄR SMULAN?"
Tre fotografier ska hängas upp på kattfan. Och nu hoppas jag att jag heller aldrig får höra samma, enformiga mening....sen får man väl sticka till ikea och handla något seriöst, en kattstrypare kanske.